FÅGELINVENTERING AV BYHOLMA VINDKRAFTPARK

 

 

 

Området besöktes 23 gångar från slutet av februari till slutet av juni på olika tider av dygnet. Syftet har varit att få en uppfattning av värdefulla biotoper för känsliga samt rödlistade fågelarter. Min underliggande värdering har varit att hitta arter som är karaktäristiska för den lokala naturen. En tidbegränset förekomst av en art från Sydeuropa skulle t.ex. vara spännande, men ändå mer en kuriositet än en anledning till speciella långsigtiga hänsyntagande.

 

Området består av två åtskilda delar, där den norra delen visade sig vara klart mest intressant.  Hela området längs Murån är högintressant. Det samma gäller området runt Lillsjön med spridda inslag av mycket gammal tall, samt Fiskaremossen väster därom. Största överraskningen var dock skogs/myrmosaiken väster om Kafjärden. Detta område har storslagen vildmarkskaraktär med stora inslag av gammal tallnaturskog i form av öar och sumpskog i myren. Denna delen visade sig innehålla stora stammar av tjäder och orre. Båda är känsliga arter av största regionala prioritet, en gång i tiden mycket talrika just i denna trakten. Velbeställda europeiska jägare åkte sålunda hit på 1800- talet för att jaga skogsfågel.

För närvarande verkar området ha traktens bästa skogsfågelstam.

 

Detta område har vi tydligen missat i tidigare naturinventeringar, även om de två små urskogsreservaten Svartebro I och II, som i sin tid avsattes av Domänverket, är välkända små klenoder med häckande sparvuggla, pärluggla och duvhök. Sparv- och pärluggla bor tydligen också i myrskogskomplekset V. Kafjädern. På öar i fjärden häckar fiskgjusen, och ett lärkfalkspar häckar även i området, antagligen intill Murån närmare änden av skogsvägen som löper parallelt med Murån söder om Murån. Lärkfalken jagar med förkärlek insekter på kvällen på det stora hygget vid vägändan. Här finns även åtskilliga nattskärror liksom på flera andra områden med tallar i fröträdställning på hyggen. Nattskärran är rödlistad, men är ändå en fågel som gynnas av brandfält, stormfall och kalhyggen – i synnerhet på sandiga tallmarker som här.

 

Längs Murån samt vid Lillsjön häckar skogssnäppa och grönbena – den senare rödlistad och även häckande i nämnda myrkomplekset. Grönbenan häckar dessutom intill Lillsjön. Där häckar även den rödlistade, men förut i trakten vanliga ljungpiparen. Tranan är däremot numera en mycket vanlig art i trakten och även i Byholma-området.

 

Det samma gäller den mindre hackspetten, som jag sett dels i blandskogen norr om skogsvägens ända söder om Murån, dels i Fiskaremossens björksumpskogar intill Lillsjön. Spillkråkan är vanlig, och fyra par varkar häcka i området. Tretåig hackspett sågs i Svartebro Urskogsreservat  - en norrlänning som givetvis lockats hit av den rikliga barkborreförekomsten efter dem senaste stormarna. Göktytan, en rödlistad hackspett-släktning, konstaterades dels i lövblandskog i förlängning av skogsvägens ända och på hygget längs vägen, dels på gles igenväxningsmark vid Högaberg.

Två bivråkspar har setts: dels i området NV Lillsjön och Fiskaremossen, dels i skogen längs Kafjärdens västra sida. Arten lever mycket dold och anländer mycket sent. Den gynnas av mosaiken av våtmarker och blandskog med frodigt bärris. Ett par av lärkfalk samt fiskgjuse häckar på småöarna i angränsande delar av sydligaste Bolmen.

 

Jag hade vissa förhoppningar om kungsörn, som häckar sedan tio år tillbaka et par mil från berörda området och ibland ses även här. Vi vet att et litet antal huvudsakligen yngre örnar numera finns i trakterna, men andra häckningar en den redan kända har vi ännu ej lyckats konstatera. Det aktuella området innehåller till synes alla förutsättningar för ett kungsörnpar beträffande ostördhet, förekomst av gamla tallar samt viltrikedom. Men än så länge har ingen etablering ägt rum, även om jag sett örn både här och på flera andra ställen i trakten i inventeringsperioden.

 

Vindkraftparkens andra del är belägen söder om väg 25. Det rör sig huvudsakligen om yngre tallplanteringar, vilket i och för sig är en bristvara i en alltmer ”granifierad” skogsbygd. Värdefull natur i egentlig mening är dock i denna delen bara Ljungsjön med närmaste omgivningar samt den närbelägna Snuvelidsmossen. Ljungsjön är en näringsrik sjö med en skrattmåskoloni, flera par tofsvipor samt ett par grönbena. Därtil ett par tranor, ett par sångsvan samt en stor mängd häckande och ruggande grågäss och änder. För ett evt. framtida örnpar borde Ljungsjön kunna vara en begärlig födokrok

Även här jagar ett lärkfalkspar, men boet verkar inte ligga intill sjön. I den delvis sumpiga barrskogen NO Ljungsjön och mot Snuvelidsmossen häckar ett duvhökspar sedan några år tillbaka. På hyggene finns ett antal nattskärror, men alltefter som den nya skogen växer upp, kommer antalet sannolikt att minska, då arten undviker sluten skog.. Tjäder och orre förekommer i områdene norr om Ljungsjön och i Snuvelidsmossen, men inte alls i samme omfattning som i området norr om väg 25.

 

De beskrivna värdena och värdearterna är fram för allt beroende av et starkt hänsyntagande skogsbruk. Det är därför mycket angeläget att Sveaskog visar största skonsamhet dels längs Murån, dels i skogs/myrkomplekset intill Kafjärden. Det samma gäller området runt Lillsjön och fiskaremossen med mycket tjäder och förekomst av mindre kullar i sumpskogen med magnifika ”örntallar”. Området bör ses i sammanhang med Svartebroreservatet – och det innehåller också ett mini-reservat av tallurskog, en gång i tiden frivilligt avsatt av Kungliga Domänverket .

Ytterligare ”granifiering” av dessa tre områden bör därför undvikas. Och uddar, skogsöar och sumpskog av naturkaraktär i myrmark bör undantas från skogsbruk, utom möjligen viss granrensning. Skogsfågeln är att betrakta som ”ansvarsarter”, men området hyser också hela den typiska smått norrländska taigafaunan: Två par duvhök, sparvuggla, pärluggla, grönbena, ljungpipare. Dessutom häckande rödlistade arter som bivråk, göktyta och mindre hackspett.

 

Et orosmoment är de allt talrikare vildsvinen: Många befarar att vildsvin av bara farten dammsugar skogen för kycklingar och därmed kan äventyra den värdefulla skogsfågelstammen. På grund av utfodring är vildsvinstammen nämligen onaturligt stor. Att uppskatta skogsfågelstammen är svårt, men enbart i norra delen av området finns tre orrspel med 13, respektiva 8-9 och 5 tuppar väster om Kafjärden – plus spridda tuppar i områdets övriga myr/skogsmosaiker. Tjädern är mindre talrik, men en säker spelstam finns i området Lillsjön Fiskaremossen och längs Murån. Största tjäderförekomsten är dock i arkipelagen av naturskogsöar, kantzoner och uddar in i myrmarkerna V. Kafjärden, där jag uppskattar stammen till 8-10 tuppar.

 

Skogen intill den befintliga skogsvägen S. Murån är ganska triviala planteringar och hyggen med fröträd. Dock är det ytterst värdefullt för skogsfågeln, att man även i fortsättningen huvudsakligen planterar mer tall än gran. Likaså är det viktigt att vindkraftverken som planerat uppföras alldeles intill vägarna och ej ute i vildmarken. I ett fall skulle jag dock föredra en omplacering, som framgår av kartorna som jag skickar med post: Kraftverk vid änden av skogsvägen parallellt med Murån på dennas sydsida kan befaras kollidera med faunavärden och landskapsvärden i områdets mest orörda och obrutna del. Även ett annat kraftverk har markerats med et litet frågetecken, därför att det kanske ligger väl nära ett gammalt domäntreservat med anslående 300-årig tallurskog med stor potential. En smärre justering borde förhoppningsvis vara möjlig enligt principen att samla ”civilisationen” där den redan finns i form av vägar och andra anläggningar.